Forskning om återhämtning
Bland läkare, vårdpersonal och även bland de som själva har psykiska problem finns fortfarande en utbredd pessimism om möjligheterna att återhämta sig.

Flera av de diagnoser som används i psykiatrin, som till exempel schizofreni förutsätter ett kroniskt förlopp. Användandet av de här diagnoserna innebär därför formellt att psykiatern undanröjer möjligheten att återhämta sig.

Det intressanta är att forskningen pekar på hur de flesta människor som drabbas av svåra psykiska problem återhämtar sig, helt eller delvis.


"Återhämtning är en process, en attityd, ett sätt att leva och möta livets utmaningar. Det är inte en linjär process. I perioder är vår riktning märklig, vi misslyckas, glider tillbaka, samlar nya krafter och kommer igen. Det handlar om att återskapa integriteten, en ny omvärderad bild av sig själv och en ny mening bortom funktionshindrets begränsningar."
                                                            Patrichia Deegan


Om begreppet återhämtning
Att återhämta sig betyder inte att man nödvändigtvis är fri från alla symtom utan kan även innebära att man kan hantera dem och leva ett acceptabelt liv. Vissa forskare delar upp återhämtning i två nivåer: Social återhämtning och Total återhämtning.

Social återhämtning innebär att personen lever ett normalt socialt liv, även om kliniska tecken såsom att höra röster eller att uppvisa paranoida vanföreställningar fortfarande kan förekomma. Behandling i psykiatrins öppenvård kan förekomma.

Total återhämtning innebär att personen inte har några symptom av svåra psykiska besvär. Får ingen behandling inom psykiatrin och har ett fungerande socialt liv.

Många brukare och forskare har på senare tid kritiserat den här uppdelningen för att vara statisk och något som förblir en bedömningsfråga för de professionella. Istället föreslår man att återhämtning från svåra psykiska problem ska ses som en livslång process där individens egna bedömningar är det centrala.

Vilka är oddsen att återhämta sig?
De flesta återhämtar sig.
En rad longitudinella studier pekar på att ett betydande antal svårt psykiskt sjuka patienter återhämtar sig helt eller socialt. Under 1970 och 80- talen redovisades en rad uppföljningar av människor med schizofrenidiagnos om andelen som återhämtade sig. Resultatet var att två tredjedelar av mer än 1300 personer återhämtade sig helt eller socialt.

Inget modernt fenomen
Under 1900-talet har ett stort antal behandlingsinsatser introducerats i den psykiatriska vården. Ett flertal av dessa har även kommit ur bruk, antingen för att de visade sig verkningslösa eller till skada för patienten. Men ingen av dessa behandlingsansträngningar kan återspeglas som avgörande för antalet återhämtade.

I en omfattande genomgång av samtlig forskning på patienter med diagnosen schizofreni, som Richard Warner genomförde 1985 i Storbrittanien och USA, är andelen människor som återhämtar sig totalt eller socialt ganska lika under hela 1900-talet. De behandlingsmetoder som var i bruk vid de olika tidsperioderna verkade inte påverka andelen människor med schizofreni som återhämtade sig.

Dessa uppgifter tyder på att det kanske inte är själva behandlingsteknikerna som är avgörande när det gäller återhämtning, utan helt andra faktorer. Faktorer förutom sociala faktorer som kan vara så kallade icke specifika faktorer, som är gemensamt för de flesta psykoterapeutiska metoder och även bemötanden utanför de professionella ramarna.

Med det inte sagt att psykiatrins behandlingsmetoder skulle vara verkningslösa för människors återhämtning. Klart är dock att det inte finns någon psykiatrisk metod eller behandling som verkar vara utmärkande för andelen patienter som återhämtar sig. Allt verkar hjälpa, till viss del.

Forskning om återhämtning i Sverige
Under 90-talet och början på 2000-talet fick återhämtningsperspektivet ett genomslag inom den socialpsykiatriska forskningen och även till viss del i vård och behandling på ett par håll i Sverige.


Om återhämtningsprocessen
Under våren 2004 kom resultaten från ett forskningsprojekt i Sverige om återhämtning som presenterats i en lärobok. Boken är skriven av projektets forskningsledare Alain Topor som år 2001 doktorerade på ämnet ”Återhämtning från psykiska störningar”. Hans avhandling finns tryckt som bok. I boken skildras återhämtningsförloppet utifrån människors eget perspektiv. Boken diskuterar hur man på bästa sätt kan bidra till återhämtningsprocessen och undvika att förhindra den.

Andra projekt som genomförts inom ämnet har bland annat riktat fokus på hur personal kan bidra till återhämtning och vilken betydelse anhöriga har för människor som återhämtar sig. Forskare Anne Denhov har genomfört båda dessa studier genom djupintervjuer med patientens berättelser som fokus.


RSMH Livet
Kamratstödet i föreningen bygger på möjligheten att utvecklas och delta i den takt var och en känner är lämplig. Allt från att våga ta steget att komma till föreningen första gången, till att delta i olika aktiviteter och kanske på sikt ta ansvar för någon del i verksamheten eller det utåtriktade arbetet
 
Lika viktigt är att ge andrum för den som "bara vill vara". Återhämtning kan inte forceras. Medlemmar ger varandra förtroende och ansvar. Möjlighet till delaktighet och att känna sig behövd ger självinsikt och ökat självförtroende, vilket är en viktig del i återhämtningsprocessen.

Mer att läsa om återhämtning & psykisk ohälsa

Alphonse Elisabet 2002. Ta tillbaka makten över ditt liv -en väg till återhämtning efter kriser och psykisk sjukdom.
Brusell Lars 2000. Individens roll i återhämtningen från psykos -en kvalitativ studie.
Borg Marit 1999. Verksamma relationer. Vad innebär det sett ur psykiatriska patienters synvinkel?
Chau Khai 2002. Min återhämtning från psykosen. A beautiful mind. bok/pdf
Coleman Ron 1999. Återhämtning ett okänt begrepp.
Deegan Patricia 2000. Att bruka mediciner i sin återhämtning. bok/pdf
Denhov Anne 2000. Personalens bidrag till återhämtning. Ett brukarperspektiv.
Harding, Courtenay, 2003. Artiklar om återhämtning.
Moskovitz, Richard, 2001. Vilse i speglingar, borderline sett inifrån.
Selander, Lars-Göran 2003. Det är svårt att sjunga med kluven tunga.
Topor Alain 2004. Vad hjälper? Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem.
Topor Alain mfl. 2001 Vägen upp. Om att återhämta sig från svår psykisk störning.
Topor Alain 2002 Återhämtning från svåra psykiska störningar.
Törnström Jounanita 2004. Ansiktet bakom masken. Om att vara borderline.
Topor Alain, Broström Kjell och Strömvall Rosita (red) 2007. Vägen vidare -Verktyg för återhämtning vid psykisk ohälsa/Sthlm-återhämtningsprojektet RSMH.
Engman Tommy, studiematerial -På väg mot återhämtning. bok/pdf

Schön Ulla-Karin, doktorsavhandling 2009, Vad kvinnor och män upplever som bidragande till deras återhämtning från psykisk ohälsa. pdf
Syrén Susanne, doktoravhandling 2010 -Det outsagda och ohörsammade lidandet: Tillvaron för personer med långvarig psykossjukdom och deras närstående. länk

Sammandrag av material från Återhämtningsprojektet länk